229. Ett år senare

Ser man på, jag lever!

Idag var det ett år sedan jag vandrade klart. Jag tänkte att det kunde vara på sin plats att säga vad efteråtet har bjudit mig på.

Jag blev som sagt torpare i Bergslagen. Jag högg ved, jobbade extra i butik, jobbade extra med catering, men tog det ganska lugnt och försökte anpassa mig till vardagen. Rätt som det var ringde fjällen och ville ha mig tillbaka. Denna gången hamnade jag som platschef i Ritsem i västra Lapplandsfjällen, på en liten STF-anläggning i slutet på Sveriges längsta återvändsgränd. En speciell plats på många sätt med en av världens bästa utsikter. Här har man 18 mil till närmsta mataffär, vägen hit har byggts om för att en stor sten föll ner på den och var för stor att flytta, man varnas för både laviner och ”Vägskada 0-55 km” och det var längs den här vägen de tältande holländarna mördades som Tomas Quick felaktigt dömdes för. Men det är inte på grund av vägen, mordet eller vandrarhemmet man kommer hit, för här finns fjäll, några av de största och bästa.

Annars då?

Jag skaffat hund. Det blev en Hasse.

Och jag ska ta sotarexamen. Kan vara bra å ha, tänkte jag.

Och jag ska bli stugvärd för STF. Kan vara bra å va, tyckte jag.

Men långsiktigt tar jag det fortfarande som det kommer och försöker leva billigt och intuitivt.Vad jag gör i vinter är ännu ovisst, men det blir en torparhöst.

Och ni då?

IMG_3019
Torpet efter ommålning.
IMG_2621
Utsikt från lägenheten i Ritsem.
IMG_2694
Den där gången jag cyklade till Áhkkà

IMG_2740AKKAVINTER

02
Hasse. Foto av C. Castor.
IMG_2943
En klassisk beagle-schäfer. Vad annars?

AKKA BJÖRKIMG_3183IMG_7467

IMG_2806
Stenen på vägen.

IMG_7560

IMG_7611
Som förr fast med hund.

IMG_7652IMG_7662IMG_7718

RITSEM FASAD
STF Ritsem.
G0016986
På Áhkkàs topp, 2015möh
IMG_2193
Ritsem reception