228. Torptjärn

Hej.

Jag tror det är dags att avsluta En Vandringssägen.

Idag blev jag officiellt ägare till ett torp i skogen, mitt mellan Örebro och Karlskoga. Det är enkel standard, mycket enkel, men huset har en stor potential och jag tror jag mår bra av att behöva jobba lite för min bekvämlighet, så som jag fick göra under vandringen.

För några veckor sedan var jag på väg till ett vindskydd för att övernatta. Jag har till och från bott utomhus på min höstluff med bil, det var en bra avvänjning från vandringen. Och så plötsligt, bara 300 meter från Bergslagsleden stod det, ett väldigt fint, men alldeles lagom övergivet torp. Jag kände direkt att jag skulle kunna bo där. Så jag ringde Lantmäteriet och frågade vem som ägde huset och jag ringde ägaren och frågade om han ville sälja. Han ville det. Igår flyttade jag in.

Det är just nu blandade känslor. En del av mig säger ”vad cool jag är som ska bo här, att det är mitt”. En annan säger ”vad fan håller jag på med?!” Det är inte var dag man spontanköper ett torp för permanentboende mitt i vintern.

I mitt hybrishuvud är jag ohyggligt händig – ”hur svårt kan det vara?!”, tänker jag ofta – men jag inser att det kommer vara massor att lära för det finns massor (av misstag) att göra.

Vad gäller arbete har lite småjobb här och var trillat över mig, så jag reder mig.

Jag tänker att det är läge att avsluta den här bloggen nu. Kanske fortsätter jag med någon slags husblogg. Av bekvämlighetsskäl behåller jag nog det på samma adress och kategoriserar det olika från startsidan. Följare kommer med andra ord fortsätta följa vid uppdateringar.

Vill man får man gärna hälsa på. Snälla, gör det.  Det vore trevligt med besök i skogen.

Tackåhej för mig!

hus12270555_10153780360179136_755477604_n