214. Folkminnen

Det är så mycket jag är med om, så många jag träffar att jag troligen har glömt mycket. Någon sa att de minnen man inte tänker på regelbundet är de klaraste minnena. Några möten jag varit med om har fastnat mer än andra, här är några jag inte tror har fått ta plats i bloggen:

Vi har till exempel bonden som jag andaktsfullt hörde årets första gök tillsammans med klockan 5.30 på första maj vid Hårsjös gamla skola i norra Skåne efter en plågsamt kall natt, eller mannen med tidernas bredaste gnällbältesdialekt som konstaterade ”otur!” över att det regnade, eller norrmannen som brukade rida på fjället med en radio och mata hästen med lakritsbåtar, eller pojken i Dalarna som trollade bort korken till min vattenflaska genom att stoppa ner den i badbyxorna, eller pizzabagaren i Hjo som längtade ut att långvandra i Turkiet, eller den läspande tyskan i Ritsem som gav mig jordnötssmör, eller killen med downs syndrom i Grövelsjön som sträckte fram vänster hand för att hälsa, men korrigerade mig att hälsa med högern när jag gav honom min vänsterhand, eller fransosen i Unna Allakas som tänkte fånga en ripa med sin list… och en kastkniv, eller dansken i Småland som visade vägen till byn Pung, eller kvinnan i Mora som fick ett paket med felköpta zip-påsar av mig som blev så rörd och tacksam över min oväntade givmildhet, eller minimalistbuddhisten i Vaisaluokta med samma tält och liggunderlag som jag, eller alla andra jag just nu inte kommer på. Det har varit fantastiskt att träffa er alla! Hej!

Annonser

6 reaktioner på ”214. Folkminnen

  1. Har skummat, lusläst och skrattat igenom några av dina blogginlägg (tog en extra lång fikarast på kontoret för dina skriverier minsann). Fantastiskt Mats, fantastiskt och epic som tusan. Du inspirerar och triggar igång mina avdomnade och avsomnade livsnjutarnerver. Nice. Ta åt dej. Blir det en bok av detta så köper jag den. Men bara om du köper min bok som jag någon gång ska skriva om min resa 🙂 Ha härliga sista dagar! Kram från Liza Påve

    Gilla

  2. Du glömde mig, den renrakade smålänningen i Skåne, som bjöd på medelgod kebabrulle och gav dig rådet att släppa fram din inre fjälldesperado! Hej.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s