208. Fyra månader

Nu har jag vandrat i fyra månader och har bara en dryg vecka kvar.

Min vandring kommer att ha upptagit ganska exakt en procent av mitt liv när den avslutas. Sett det så känns det mycket, med tanke på hur mycket annat jag gjort alla de andra procenten. Ändå en förbannat bra procent, helt klart mitt livs allra bästa procent!

Det är ungefär fem månader sedan jag slutade arbeta nu. Så här länge har jag inte varit ledig i ett svep sedan våren 1986, innan jag började förskolan. Längsta ledigheten sedan dess är två månaders sommarlov 1997, efter ettan på gymnasiet när jag inte hade sommarjobb, därefter bara fyra veckors semester som längst. Lite tragiskt. Jag har varit alldeles för duktig! Och inget tack har jag fått för det heller. (En gång fick jag visserligen tack av en kassörska på Coop för jag vände varorna åt rätt håll). Varför blev inte friår en succé? Varför väntar så många till pensionen med att vara lediga? Visserligen är jag arbetslös utanför statistiken, men det är det värt!

Jag inser att jag får akta mig för att identifiera mig allt för starkt med mitt vandrarjag, jag måste har mer att berätta när jag blir gammal. Jag måste kunna lägga till och och och till vandringen när jag berättar om mitt liv. Jag tänker inte bli vandrar-Mats som bara gjorde detta. Tror det är viktigt.

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s