186. Kvikkjokk

I Kvikkjokk mötte jag av en händelse Saltovänner som jag åt middag med, jag har även hängt med Max, duschat, ätit tre frukostar på två timmar, sovit kallt och har fascinerats av älven som strömmar förbi fjällstationen, det är så ohyggliga mängder vatten i rörelse hela tiden, att det aldrig tar slut!

Dagen är strålande vacker med sol och jag sitter inomhus och internettar som en annan loser.

I eftermiddag fortsätter jag en liten bit på Kungsleden, sedan tar jag mig ut på en ny avstickare. I fjol när jag jobbade på Salto fick jag lämna ett par planerade utflykter till senare, en av dem var Pårtetoppen, 2005 meter över havet, som jag nu tänkt ta mig an. Precis nedanför toppen på 1800 meter över havet byggde den Linné-maniske Sarekvandraren Axel Hamberg ett observatorium redan 1910, en imponerande bedrift som jag längtat efter att få se! Läs mer om observatoriet HÄR och läs mer om Hamberg HÄR.

Jag kommer med största sannolikhet ha radioskugga tills jag anländer till Saltoluokta den nionde augusti. Håll ut vänner! Är vädret dåligt blir det tidigare.  

    
    

Fors och Pårte.
   

13 reaktioner på ”186. Kvikkjokk

  1. Jag vill bo i en svamp!

    Det som gör mig förvirrad nu är att inlägg nr 184 (det här inlägget) kommit efter nr 185 som kommit efter 184… Mystiskt!

    Gilla

  2. Har läst ikapp igen och dina bilder är fantastiska. Blir så glad av att läsa din blogg.
    Gott kämpat! och fortsatt go tur.

    Gilla

    • Tanken är att försöka ta mig över fjället till Tjakheli(?), klippan på södra sidan av Rapadalen där ryssarna ville upp i fjol. Sedan över till Aktse. Är vädret fint när jag går därifrån blir det nig Skierfe också.

      Gilla

  3. Kommer du ihåg oss toscanagänget? Frågan var då varför du går?! Har du fått svaret?
    Vi hade fantastiska dagar i Toscana tillsammans, med värme, bad, god mat och go gemenskap. Nu är en del av oss tillbaka till våra arbeten , några njuter än av ”friheten” och en av oss är på sin ”drömresa” på mc till Nordkap. Lycka till med vandringen. Imponerande att du gått så långt…lycka till,,,,,😊

    Gilla

    • Hej, vad kul, klart jag minns er! Även om det känns som en evighet sedan, så mycket upplevelser på kort tid sätter tiden ur spel! Skönt att det blev en bra resa!

      Det finns fyra inlägg betitlade med ”varför”, där finns nog några svar. 🙂

      Gilla

  4. Hej, Sverigevandrare! Jag har varit ”off-grid” som jag lärt mig att det heter på nusvenska, i obygd, i Blekinge.

    Läst ikapp bloggen.

    Det där med renstängslet och vägen-förväxkingen kan jag tycka var märkligt. Hade nog inte gjort det misstaget själ, kankse utslag av önsketänkande?

    Simvadet var mäktigt.

    Jag har aldrig behövt simma själv under fjällvandring, det var nära en gång vid Tielmavadet men min väna hustru lyckades hitta ett bättre ställe där det bara var knädjupt.

    Annars är ju korsandet okända vattendrag förknippat med viss oro. Man vet ju aldrig om man kommer över där man har tänkt och vad gör man om man i n t e kommer över? Går tillbaka? Gör en omväg på 40 km och två dagar?

    Det jag tycker är drygast med att gå oledat är alla beslut man måste ta, både stora men inte minst de små. Till höger eller vänster om videt? Gå över den lilla smältjokken nu eller lite senare, ta höjd eller gå runt? Jag bedömer att man tar rätt beslut ungefär i hälften av fallen. Så att gå led kan vara skönt, bara stoppa huvudet under armen och stolpa på.

    Gilla

    • Kul att ha fig tillbaka! Jo, stängselvägen var helt klart klantigt, jag litade nog lite för mycket på mitt för stunden dåliga omdöme.

      Jag behöver varva led med oledat. Slippa tänka ibland, och bli utmanad och få tänka och göra fel ibland. Idag gick jag snett med slarvig kartläsning i dimman.

      Gilla

Lämna en kommentar