220. Mats

Mats från SVERIGE hälsar.

Hej.
Jag är klar nu. Jag har just vandrat genom Sverige, från Huket till Röset, med mina fötter. Det är helt sjukt när jag tänker på det. Det tog 132 dagar. Nu är min Sverigevandring över.

Treriksröset, kl. 12.06

I skrivande stund, i lä bakom den där gula betongklumpen, känns det mest konstigt. Konstigt att vara framme, konstigt att det är över, konstigt att det bara var det här. Några känslostormar uteblev, varken salig lycka eller sorg eller lättnad, däremot känns det nog lite tomt och ensamt på sätt och vis. Kanske är det här ett tillfälligt antiklimax, mentalt är vandringen inte över än (och inte fysiskt heller, jag har 11 km till Kilpisjärvi). Det här kräver sin tid att smälta. Jag sitter nog här och äter jordnötter och tar selfies en stund till.

Kilpisjärvi kl. 17.59

Vandringen till Kilpisjärvi blev en blandning av att kännas precis som vanligt och upprymdhet och ledsamhet. Upprymdheten över att faktiskt ha gått genom hela jävla Sverige var emellanåt stor. Ibland kändes det ledsamt att jag är klar och inte ha en aning om vad jag ska göra imorgon eller om en vecka eller om en månad. Plötsligt stannade jag och grät en intensivgråt. Och så spelades någon jobbig marschmelodi i huvudet på repeat, precis som vanligt. 

Jag är stolt. Och glad. Och ledsen. Och lite tom. Jag har gjort något få andra har genomfört. Det verkar som jag har inspirerat. Jag har lärt mig massor om mycket, inte minst om mig själv. Jag har mött så otroligt mycket bra människor, och bara bra människor. Det gör mig glad och rörd att tänka på. 

Vandringen är det enskilt bästa jag gjort i mitt liv. Det tog 35 år innan jag insåg att jag inte måste jobba hela livet, innan jag vågade göra något annat, innan jag på riktigt vågade ifrågasätta mina livsval. 

Tack för all pepp och kärlek längs vägen! Det har varit storslaget.

Nu är efteråtet här.

imageimage image image image

219. Dan före dopparedan

Söndag 30/8

Sov som mig bör dåligt inomhus igår. Det blev en tråkig och lite tung dag. Både vill och inte vill komma fram. Men maten är nästan slut och det är dags nu. Tältade på höjden efter Daertahytta.

Morgonen idag var kall, nog bara 3-4 grader.

Jag valde att kompasslöst och ledlöst gå rakt mot Pältsastugan, något om navigation borde jag väl ha lärt mig! Jag såg en glad rödräv. Jag vadade i älv med Soffipropp-slajmig botten. Jag gick brant. Jag råkade på ännu ett riksröse. Flyttade ett riksröse. Hängdes. Jag tänkte på att vandringen snart är över. Och jag kom till slut fram till Pältsa. Pratade med en energifull stugvärd och gick fyra kilometer till. En mil till röset.

Imorgon är jag klar. Typ.

image
Min enda betalnatt spenderades där.
image
image
Dærtahytta.
image
De kom för att säga farväl.
image
image
Hur jag har inmundigat min frukost regniga, kalla, myggiga och blåsiga morgnar.
image image image image image
image
Vad jag gör? Flyttar ett riksröse. Vadå? Dödsstraff? Hängning vid gränsen? Näeee… Bah’skoja.
image
Pältsan. Sveriges Matterhorn.
image

218. 12 days of summer

Fredag 28/8

Och så kom hösten. Snabbt och ogenomtänkt räknat har vandringen bestått av 116 dagar vår, 12 dagar sommar och så 5-6 dagar höst. Tur att jag har ett tresäsongstält! Det har nästan varit orimligt bra väder orimligt länge. Igår, efter Gaskahyttan gick jag rakt in i ett regnmoln och blev blöt och kall, men har ingen rätt att klaga så jag gick med ett påklistrat leende och tjoade glatt emellanåt. Eller inte.

Idag mest björkskog. När jag kom till Dividalshytta blåste det på rejält så det knakade i väggarna och jag valde att stanna inomhus. Tror husknak översatt till tältspråk innebär en rivig natt för tältduken. Min första betalnatt. Det blev en sådan ändå! Det var jag och 13 norske damer i stugorna.

Jag har ätit kopiösa mängder godis på min vandring. Det är nästan som jag utfört Vipeholmsexperimentet på mig själv. Mitt sockerbehov har aldrig varit starkare.

Imorgon byter jag till sista kartan, BD1 – Treriksröset-Rostojávri.

image image image image

image
Blåbärshand
image image

217. Vardagslivet

Tjaaa, ni vet hur det är… man har varit ute och vandrat nonstop i fyra månader och man börjar undra hur det blir efteråt; kommer man hitta ett hem, ett jobb, ett liv, kommer man trivas, kommer man få upplevelseabstinens, borde man behålla sin hemlösa hipster-look, kommer man fortsätta se allt ätbart mer som energi än som mat, är hygienen för alltid en underprioriterad sak, ska man fortsätta prata med alla främlingar man möter, har man funnit ro på vandringen eller har rastlösheten bara blivit starkare än någonsin, har man missat något i sitt facebook-flöde, kanske har man blivit lat, kanske kommer man aldrig mer vilja betala för boende igen när det går att bo gratis, kanske kommer det kännas som vandringen aldrig ägde rum, kanske kommer man börja tro att man photoshoppat hela kalaset, kanske har man det, kanske tar man framtiden bara som den blir utan att ställa några krav eller höga förväntningar på den, det kommer hursomhelst bli en spännande höst!

image

image
Vill ni mig något kan ni prata med skägget!

216. Korpsvart

Igår morses ofotade naturupplevelse: åtta korpsvarta korpar landade sju-åtta meter från tältet.

Tältade inatt strax söder om byn Innset. Kallare väder och lite halvmulet, men fin eftermiddagssol. Man säger att det ska regna framöver. Svårt att tro. Tog en tupplur på fjället, det kan ha varit den sista på länge. Försöker såhär i slutet känna mig priviligerad, det går faktiskt rätt bra. Beräknar vara framme måndag eller tisdag.

Jag fick häromdagen träffa ett nytt monster till insekt som bits så det kliar något så infernaliskt. Har vaknat på natten med enorma klibehov. Det ser ut som en vanlig husfluga, men kanske två-tre millimeter mindre och jag tycker mig ana något vitt på kroppen. Den är rätt hård, man måste slå den rejält eller rulla den mellan fingrarna för att ta livet av den. Den lämnar ett bett med rodnad. Någon som vet odjurets namn? Har aldrig stött på den tidigare. Märkte mest av den i björkskogen där den var särskilt intresserad av mina armbågar och triceps. Min tidigare respekt för fredliga flugor is no more!

Det här med att gå med en vandringsstav i fjällen begriper jag, men att hela tiden gå med två vandringsstavar som många gör känns lite märkligt när man tänker på det, det förbränner väl en massa energi? Power Nordic Walking Mountain Training.

Idag: blåbär i massor och blåsigt. Vaknade av att tältduken slet och rev, men jag tänkte: går det sönder nu gör det inget, kan bo i stugor det som är kvar. Nu lunch i Gaskahytta.

http://goo.gl/maps/nQ4zN

image imageimageimage

image
Innset
imageimageimageimage
image
Zorro bor där uppe.
image
Dammbygge i Innset.
image
image
Det börjar gulna.
image