174. Ammarnäs

Hade tänkt ta den längre fjällhöga Kungsledssträckan till Ammarnäs under dagarna två, men så kom regnet. Jag valde den kortare björkskogspromenaden och kom till Ammarnäs redan idag. Spängerna var sådär hala att man kunde stå stilla och halka omkull när man bytte tyngd från höger till vänster fot. Just det hände inte, men ändå!  

Fick en flugfiskande skogsmästarlärare som bordsherre till middagen. Han visste en massa om gränsdragningar, Linné, norska fjäll och Ötzi, ismannen.  

Nu ut i regnet och leta tältplats! 

Prunk!
  
Där uppe går Kungsleden.
   
😮
 

Annonser

12 reaktioner på ”174. Ammarnäs

  1. Jag är nyfiken på vilken kamera du har. Vill ha en smidig och behändig som tar bra bilder.
    Funderar många ggr på att ta en ensamtur. Har vandrat en månad själv i Spanien. Och funderar på att vandra en månad själv i Sverige nästa år. Men det dyker alltid upp en gnagande oro om att bege sig iväg själv som tjej. Speciellt om man vill skriva/lägga ut bilder och uppdatera längs turen, det känns otryggt. Och det är väl ett faktum att man som tjej behöver vara lite mer rädd och orolig när en är själv, vilket stör mig. Jag vill inte fastna i de tankarna men de återkommer. Har du någonsin känt dig otrygg längs din vandring?

    Gilla

    • Jag har en canon powershot s120. Den är bland de dyrare pocketkamerorna, men har funktioner billigare kameror inte har och ger riktigt bra bilder. Jag har insett att jag behöver en liten, smidig och lättåtkomlig kamera för att jag ska fota mycket och tycka det är roligt.

      Nej, aldrig otrygg som i att bli överfallen eller rånad eller så. Jag var rädd när jag tältade i åskovädrrt, lite orolig att bli upptäckt när jag sov över i huset som var till salu och lite nojig för tältet när det blåst hårt några nätter. Men riskerna att t ex bli överfallen är ju garanterat mycket större i städerna. På min vandring möter jag sällan folk vid lägerplatsen. Man kan aldrig gardera sig mot alla faror som finns.

      Gilla

      • Ja absolut, förstår att det är mer de direkta ”hoten” som kan göra en rädd. Tror mer det är en gnagande känsla att man som tjej har svårt att vara ute själv på kvällen utan att vara rädd. Men som du säger är det i storstäderna de stora riskerna finns. Jag funderar bara på om man är lika trygg som tjej på en liknande vandring som din, att man uppdaterar precis var man är och vart man är på väg. Tänker inte att det finns ett svar, det är bara generella tankar om jämställdhet som är intressanta att lyfta. Och jag är tacksam att du delar. Du skriver fint och ärligt. Du kanske borde fundera på att fortsätta skriva efter din vandring, här eller i något annat forum. För dina texter berör.

        Gilla

      • I början tältade jag alltid en bit från lederna och tänkte ”hoppas det inte kommer någon”, nu tältar jag ibland precis bredvid leden och tänker ”hoppas det kommer någon.”

        Jag tror risken att något psyko skulle följa din blogg och leta upp din tältplats i skogen är minimal, men tyvärr är väl den lilla lilla risk som finns ändå störst för kvinnor. Men vem törs jävlas med ett tält? Man vet ju aldrig vad som finns inuti.

        Men jag tycker inte rädslan ska hindra dig om du vill ge dig ut. Det är ju flera tjejer ute på liknande äventyr ensamma. En del har hund med sig, det ger ju en extra trygghet och sällskap.

        Tack. Jag ska försöka göra en bok av det här om inte annat bara för min egen skull så jag får något fysiskt minne att hålla i.

        Gilla

  2. Petra;
    Jag är övertygad om att du kan känna dig trygg i fjällen,:-) tror att farorna i så fall är
    att inte vara tillräckligt vältränad (gäller även män) , inte kunna planera rutten på ett bra sätt, inte kunna läsa karta och kompass (har träffat unga människor som inte förstått att det inte alltid finns mobiltäckning i fjällen) och att ev halka och skada sig…vada själv….därför är det ju bra att så bra det går, kunna meddela var man är..;-)

    Liked by 1 person

  3. Att göra en bok av alla dina inlägg och foton…….en lysande idé som jag själv hade tänkt föreslå.
    Vilken härlig läsning den kommer att bli.
    Lycka till.
    Tänker Du följa Kungsleden nu?

    Gilla

    • Ja, jag vill ha något fysiskt minne av det här, sedan får vi se viljen omfattning det blir.

      Ja, till och från, om det blir mer till eller från får magkänslan avgöra. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s