166. Emelie

Emelie i Tärnaby hälsar jag på. 

Vi jobbade ihop på Saltoluokta, som så många andra som dykt upp i bloggen. Emelie bär ansvaret för att jag har ätit minst ett halvkilo smör i veckan under min vandring, hon lärde mig om hur bra det är som turmat. All mat blir godare med smör. Dessutom håller det längre än man tror även i varmare temperaturer.

Emelie hade en teori om min upplevda flyt där hon menar att tur är timing och känslan av timing får man om man går mer eller mindre oplanerad utan något direkt tidsmål att hinna fram till. Har man en bestämd rutt på en bestämd tid får man tunnelseende och är inte lika öppen för intuitiva vägval, men om man går mer på magkänsla skapar det en känsla av det oväntade vilket kan uppfattas som tur. Något åt det hållet med lite flummig ifyllnad av mig. Det kan ligga något i det. Kanske.

En påtvingad bild 5.45 på morgonen.
Annonser

5 reaktioner på ”166. Emelie

  1. Blir så galet sugen på att vandra igen!
    Jag vill hålla med om det här med magkänslan. Det var ett av de stora positiva vinsterna på min första vandring. Att dagar som kunde kännas tunga ändå alltid slutade positivt p.ga. ”tur” eller vad det nu var. Den väg jag på kvällen sett ut som vandringsväg var inte alltid den som blev när väl morgonen kom. Att som du skrev vara mottaglig och gå på magkänsla är något som jag tror att fler och fler tappar i det snabbsamhälle vi lever i. Men det är en härlig känsla när den finns där.
    Bilderna är som vanligt superhärliga och blir bara bättre och bättre,känslan har du.

    Byt ett ord eller två
    gjorde det lätt att gå.
    Alla människors möten
    borde vara så

    Hjalmar Gullberg

    Gilla

  2. Jag är litet nyfiken på hur Din kropp förändrats under denna tid?
    Har Du någon koll på hur mycket Du tappat i vikt etc?
    Några besvärande krämpor?
    Fortsatt lycka till!
    Yvonne.

    Gilla

    • Jag har tappat en del kilo, kanske 5-6, jag väger kanske ett eller två kilo för lite nu, men det är ingen drastisk viktförlust.

      Nej, en handfull blåsor har jag haft, oftast när jag gått med skräp i skorna. Utrymmet mellan lill- och ringtå är mest drabbat, det är så trångt där, men har fått tips om potatismjöl som jag ska testa. 🙂

      Jag har ett litet skav på höger skulderblad som går i ryggsäcken ibland eftersom jag nästan bara går med vandringskäppen i höger hand.

      Annars inga krämpor förutom naturlig muskeltrötthet efter lite tuffare dagar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s