144. In i dimman

Fredag 10/7

Det kommer låta som jag ljuger, men: efter ännu en ganska tungvandrad dag genom tokkuperad blöt granskog och sedan en mil grusväg kom jag till Jävsjön. Någon öppnar dörren från en stuga och ropar: ”Vill du ha middag?” Jag knallar rakt in och sätter mig och – bam! – nylagad lapskojs, öl, snaps och kul sällskap framför mig. Ha i minne att detta är ytterst obebodda trakter. Det var ännu ett fiskesemestrande gäng som en timme tidigare hade erbjudit mig skjuts som råkade ha maten klar i samma ögonblick jag passerade. En av dem hade dessutom gått Gröna bandet i fjol, kul. 

Hur jag rent karmamässigt ska kunna väga upp all denna tur och givmildhet jag möter på vet jag ej. Uppenbarligen gör jag någonting rätt i alla fall. Eller så välter Treriksröset på mig när jag kommer fram som straff för all käk jag snyltar av hederligt folk. 

Jag är inte särskilt tolerant vad gäller alkohol dagar som dessa. Nästan två öl och en liten snaps räckte för att jag skulle ge mig in i dimman. Två-tre dagar i 45 grader nordostlig riktning bör ta mig till Gäddede. Det är roligt att navigera efter kompass, men jag saknar ändå markerade leder nu.  

                  

Annonser

5 reaktioner på ”144. In i dimman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s