143. Tur

Torsdag 9/7

Känslan av att ha tur är speciell. God tur ger en god tur. Det kan vara väldigt lätt att ta turen för given när man burit på den ett tag och det kan vara lätt att glömma bort att vara ödmjuk. Kanske känner man sig också hårdare drabbad när man plötsligt har otur. Vad tur och otur sedan är och om det ens existerar tål ju att diskuteras. 

Med oförskämt få motgångar och överlag väldigt bra vandringsväder – jag har bara behövt använda regnkläder 6-7 gånger och endast en enda gång behövt sätta upp tältet i regn – känner jag en otrolig tur. Jag har flera gånger undrat om turen kommer hålla i sig eller om det kommer vända. 

Idag är första dagen jag känt elände och misär. För första gången har det regnat ihållande hela dagen och myrarna ville aldrig ta slut. Att pulsa i en uppförsmyr är bland de jobbigare man kan göra i fjällen – åk hit och testa vettja! Jag har varit frusen, blöt, längtat inomhus, känt mig låg på energi, helt saknat mobiltäckning och sett en hel massa björnspillning, vilket i sig är spännande, men man blir lätt lite paranoid. Framåt kvällen kom jag äntligen fram till sjön Torrön och med nästan tre myrmil i benen tänkte jag att det här har varit den värsta dagen hittills. Otur? Nja…

Vid sjön fick jag syn på en enslig liten stuga, mycket anspråkslös och långt från all civilisation. Visst satt det någon i fönstret? Jag gick dit och någon öppnade. Jag frågade om jag fick komma in och värma mig. Det fick jag. Där inne satt fyra astrevliga underställsgrabbar från Dalarna som var på fiskesemester. Det första de frågade var om jag ville ha mat, de råkade ha en enorm köttbit över, precis klar i pannan. Jag kan inte tacka nej till mat och fick äta godare än på länge, dessutom med vin till maten. Inte nog med det, de hade för mycket av det mesta och skickade med mig lite allt möjligt gott.

Tur eller otur, dåligt väder får man räkna med ibland. Men jag kallar det ohygglig tur att fyra generösa killar i väglöst land råkar ha färdiglagad mat till övers i samma stund jag råkar passera – jag har dessutom navigerat i vildmark med kompassens hjälp hela dagen och hade mycket väl kunnat hamna 100 meter västerut och helt missat stugans existens. Av gästboken att döma var stugan ytterst obesökt.

Hade jag inte kommit över älven vid sjöns inlopp lovade de mig båtskjuts över, men jag hittade ett relativt lätt vad, där ännu ett gäng fiskare hade samlats i ett tältläger. De tipsade om en jättefin jaktstuga som stod öppen några hundra meter bort där jag kunde torka mina kläder. Det gjorde jag och lämnade en peng för veden.

Tur alltså! Kan rekommendera det.  

     

Den anspråkslösa stugan där middagen stod serverad.
    

Den anspråkslösa stugan där värmen fanns.
   

Annonser

2 reaktioner på ”143. Tur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s