139. Vittra

Måndag 6/7

Okej, förlåt alla söta vildsvinsungar, och du, den bajsande räven och herr grävling och så den suddiga fjällräven, såklart. Det var verkligen jättekul att träffas, men våra möten är inte längre lika speciella. Vandringens och mitt livs häftigaste djurupplevelse hände idag: Jag gick på hög höjd, det småregnade och blåste en del. Jag hörde något som fladdrade bakom mig och jag trodde regnskyddet till väskan hade lossnat. Jag såg över axeln och kanske 5-6 meter över huvudet flög den största förbannade fågel jag någonsin sett! Jag skrek till av chocken och duckade medan den lugnt seglade bort i dalen. Rätt säker på att det var havsörn. Tyvärr ingen bild. Svårt att begripa att ett så stort djur ens kan flyga. Det kändes som en scen ur Sagan om ringen. Eller Ronja Rövardotter, om man bortser från att den här fågeln inte hade bröst. 

Tälta aldrig vid något som heter ”Vindarnas tempel”. Det blåser tydligen där, hela natten. Det blev en tidig morgon idag. 

Nästan direkt på norska sidan var saker annorlunda. Jag såg och framförallt hörde vandringens första fjällvråk. Renarna har enorma horn här. Bergen verkar vara av bättre kvalitet än i Sverige, vi har mycket stenskravel, här håller bergen samman och är liksom mjukare och degformade.

Jag följde en led norrut i några timmar tills jag kom till Angeltjønnahytta. Jag hade inte tänkt nyttja DNT:s (Norges motsvarighet till STF) stugor så jag har inte löst ut någon nyckel. Jag ångrar mig, det hade varit skönt att komma in och ur säkerhetssynpunkt vore det klokt. (Norska fjällstugor är till skillnad från svenska låsta, men man kan lösa ut en nyckel.) Från Angeltjønnahytta lämnade jag leden och tog kompassriktning norrut in bland bergen. Det var stort och fint och inga spår av människor. Bra vildmarkskänsla!

Jag har tänkt att gå lite längre dagsetapper än normalt eftersom jag inte vet hur stora omvägar det kommer bli och gasen räcker nog bara en dryg vecka.

Det utlovade regnet lät vänta på sig. Ett tag tänkte jag att det är jag som är den där luckan i molntäcket, men så kom det till slut. Inga jättemängder, men vått.   

Vindarnas tempel
  
Gräns Röse. Ej släkt med Eva.
            

Annonser

2 reaktioner på ”139. Vittra

  1. Underbart beskrivet – ”Bergen verkar vara av bättre kvalitet än i Sverige, vi har mycket stenskravel, här håller bergen samman och är liksom mjukare och degformade.”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s