131. Melodier

Publicerad den av blastlast

Jag verkar inte vara ensam om att ha melodier i huvudet när jag är ute och långvandrar, flera andra jag mött vittnar om samma sak. I början tyckte jag det var rätt trevligt med lite marschmusik så jag lät dem spela och det kändes sunt. Sedan tänkte jag om. Nu tror jag melodierna ockuperar huvudet från att tänka riktiga tankar och de känns nästan lite destruktiva. Jag har motarbetat dem så gott det går, men när jag är trött eller har gått länge nog så kommer de. Jag slipper dem gärna helt. När tankarna är bra rör de sig långsamt och metodiskt utan soundtrack.

Populära melodier på repertoaren just nu är:

  • Bjällerklang
  • Saltkråkan
  • Bron över floden Kwai
  • Födelsedagssången från Grodan boll

14 reaktioner på ”131. Melodier”

  1. Bra repertoar! Jag har svårt att bli av med Ove Törnqvists ”Titta titta här , titta titta där..” när jag plockar bär och svamp. Ganska logiskt kanske..

    Gillad av 1 person

    Svara

  2. Jag gnolar, nynnar eller hummar när jag vandrar – skönt att höra att andra har samma ”problem”. Min lösning är att prata med mig själv, vilket ju faktiskt blir lika jobbigt till slut – man blir liksom lite knasig kan det kännas som 🙂

    Men en sak jag gjorde som hjälper när man är som tröttas är att räkna upp saker som exempelvis alla saker i packningen, eller filmer jag har sett på bio det senaste året, eller alla flygresor jag har gjort. Detta hjälper i alla fall mig när det är som mest tröttsamt vid dagens slut och man bara vill komma fram till dagens rastplats…

    Gilla

    Svara

  3. Jag brukar ha ”Under blågul fana” och Dalregementets marsch ”Stenbocksmarschen” (en av de få svenska marscher med en text som faktiskt går att sjunga) tryfferat med ABBA:s ”Money, Money, Money” ringande i huvudet. På senare tid har det blivit en del Avicii också. Det där men musik i huvudet brukar inträffa för mig när a) när jag är trött, eller b) när det är tråkigt (regn eller dimma eller på annat sätt enahanda).

    Inom Friskisrörelsen talas det om de tre pulserna; kroppspuls när ansträngningen är av den karaktären att allt är fokuserat på kroppens funktion, hjärta och lungor arbetar hårt, mjölksyran bränner i musklerna, vid något lägre ansträngning hamnar man i medvetandepuls (det är här man hör Stenbocksmarschen, talar med sig själv, planerar sitt entreprenörskap att för en till den första miljonen) och vid ännu lägre ansträngning pratar man om upplevelsepuls; man kan ta in omgivningen, prata med vandringskamraten, reflektera över omgivningen. Personligen tycker jag om att vara i medvetandepuls. jag gillar att möta mig själv. jag är en trevlig kille.

    Gilla

    Svara

  4. Hallå där igen!
    I mitt fall är det ofta The Clash, Should I stay or should I go now. Och eftersom mina vandringar inte rör så mycket i skog och mark eller fjäll. Willie Nelssons, On the road again.

    Kör dem i Spotify och sen är de väck.

    Har rundat Vättern och är på väg hem. Ligger och vilar och försöker sova vid Larvs kyrkbacke, väntar på morgonen och ljuset. Ca 6 mil kvar.

    Sylarna så långt! Jäligt vasst!

    Ha det bra.

    Gilla

    Svara

  6. Du får göra det enda rätta: ta melodin och sätt in dina tankar i den. Så kan hjärnan sjunga till munnen som sjunger till öronen som sjunger till hjärnan. Vips har du en konversation med dig själv! Jajamensan minsann.

    Gilla

    Svara

  7. Alltid lika spännande inför årets vandring vilken musik som skall dyka upp i huvet denna gång!

    Förra året var det högst otippat Siv Malmqvist med Tunna Skivor.

    Återkommande sen barndomen är ledmotivet till bumbibjörnarna, hopplös att bli av med…

    Gilla

    Svara

    • Man borde göra en playlist på allas låtar. Alfons är en återkommande melodi som stört mig genom åren, men faktiskt inte på den här vandringen.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar