181. Ro

Min omväg runt Riebnes har hittills varit lättvandrad, bara några kapitel med snår och väta och snårväta. Jag var inställd på en regnig dag, men tji fick jag! Mötte en fransos och en israelit idag innan jag lämnade Kungsleden, två nationaliteter det inte haglar tätt av här i trakterna. Men var är svenskarna som tar sig an Kungsleden?    

Jag började dagen med ro och att ro. Kungsleden har några sjöar med tre roddbåtar i sig, tar du den sista måste du hämta över en ny att lämna kvar. Jag slapp ropendla idag.

Mycket blomster häromkring. Mycket fjällspecifikt, men även typ alla blommor jag minns att man plockade inför skolavslutningarna på låg- och mellanstadiet: midsommarblomster, smörblomma och smörboll. Hallå, skärp er, det är sista juli nu! 

Mobilmasterna fortsätter omge mig, det är bra, annars hade jag inte upptäckt att jag gått för långt idag. Streckade stiglinjer på kartan kan man inte lita på! 

   

  

Ni undrar om det är Kung Karls Spira? Det är det svarar jag.
     

Snabb fågel! Mats snabbare!
  
Sedär, blicken i fjärran och sniffar på horisonten.
  
Ånyo Lidmanskt
  
Dog, tältar i himlen
  

    
 

Annonser

180. Myggjagare

Flippa inte ur när myggen kommer, då har de vunnit. Vifta inte med händerna, flacka inte med blicken, klappa inte planlöst i luften, skrik inte på dem. Klä dig istället täckande, sitt stilla och gör som Karate Kid och fånga dem i luften genom att lugnt nypa dem mellan pekfinger och tumme (eller använd chopsticks om du så vill), det blir en roligare utmaning och betydligt mer tillfredsställande så. Ibland kan man lyckas fånga en levande mygga i ett ben, då kan du antingen ta ett ordentligt snack med den, eller drabba det lilla arma kräket som Dexter hade gjort. Anfaller de ditt nylle, blås på dem! 

En regnväderväntan i ett vindskydd kan spenderas på sämre sätt, tro mig.  

179. Fotspår

OBS! Min planerade rutt enligt kartan var inget bra. Följ inte mitt exempel och gå norr om Riebnes, det kräver ett mycket svårt vad. Vill ni slippa båtskjuts, gå söder om sjön där det finns en damm.

Läs om vadet—>

Ibland är det skönt att gå på markerade leder, man slipper tänka och man kommer dit man ska utan svårigheter. Men när jag har trampat i andras fotspår för länge och när jag mött tillräckligt många ickenordiska européer som gått från Abisko tröttnar jag. Jag behöver emellanåt skapa egna stigar och se saker som alla andra inte redan sett.

Häromdagen upptäckte jag att man som Kungsledare förväntas betala för en båtöverfart vid sjön Riebnes. Eftersom jag har bra med tid, är snål och helst inte åker motorfordon på min vandring väljer jag att gå runt. Det bör väl ta en två dagar extra eller så. Jag räknar med att vara i Kvikkjokk runt den tredje eller fjärde augusti, mobilmottagning tills dess är okänd.

Min tid i Jäckvik är över.

Planerad rutt


  

Åh, barndomsminnen, öl är livet!

 

I Norrbotten har man ost i kaffet.

 

178. Buckligt

Ibland går jag längre än jag tänkt. Ibland har jag missbedömt avståndet och har bestämt mig för att komma till ett visst ställe, ibland är det svårt att hitta tältplats och ibland är jag bara i ett skönt flow som gör att jag fortsätter längre. De där dagarna jag har gått lite för långt och inte hittar tältplats är egentligen de enda gångerna jag kan känna mig irriterad. Igår var det så. Det var varmt och myggigt och jag var svettig och ville stanna, men ville inte stanna på grund av myggen. Skogen var bucklig och våt och jag gick och gick. Men som alltid ordnar det sig till slut även om min lugna dag blev i längsta laget.

Nu är jag i Pieljekaisestugan och lunchar bort regnet och förvånas över den bra mottagningen jag haft i de här trakterna. Snart vidare till Jäkkvik och handla och käka käk.

image image image

177. Ryssen kommer!

Vid 5.30 imorse hörde jag röster, det var ryssen! Jag låg i kampementet en bit bort, men hade lämnat min persedelpåse med proviant på en av britsarna inne i rastskyddet. Jag drog slutsatsen att det var två, max tre ryska infanterister som inte utgjorde någon större hotbild mot min enmanstrupp. Jag somnade om och vaknade till reveljen klockan åtta. 

Jag erfor att ryssarna hade fortifierat raststugan genom att haspa insidan. Jag mobiliserade mig själv och använde alla tillåtna medel för att återta min utrustning; jag öppnade en springa i dörren och ropade ”Hello!” upprepade gånger. När detta var resultatlöst tog jag fram min pekfingerknoge och knackade hårt på rutan och först då öppnade en ytterst civilklädd menig dörren. Jag räknade till en, två, tre, fyra, fem ryssar och gjorde därför en snabb kringgående manöver och lyckades säkra utrustningen följt av reträtt från såväl ryss som mygg till vedboden där jag intog frukost. Hotbild avblåst tills vidare.

Händelsen ovan föregicks av en ytterst angenäm afton.
 
  
Fortet
  
Reträtten