125. Gränsdragning

När man gör en vandring av det här slaget tror jag att det är viktigt att ha vissa regler för sig själv, som en slags kodex. För mig hade det inte fungerat att gå huller om buller genom Sverige, utan några mål eller ramar.  Jag har till exempel redan från början bestämt att jag inte ska åka bil, buss, tåg eller flyg. Båt får jag lov att åka då det är mer eller mindre oundvikligt i några av fjällsjöarna, men jag kommer ro där det är möjligt.

Bo inomhus får jag, men slipper helst nu, åtminstone när vädret är skapligt. Att betala för boende hade jag från början tänkt göra då och då för att tvätta, duscha och torka grejer, men det behovet har varit litet och min sovbudget är idag noll kronor och jag är lite sugen att se om det går hela vägen. 

Den övergripande regeln har varit att gå från Smygehuk till Treriksröset genom Sverige, men jag kan inte riktigt släppa tanken på att ta en dryg vecka i fjällen på norska sidan för att slippa alla jämtländska vägar som många Gröna bandet-deltagare tvingas gå, det ser plågsamt ut. Jag är inte anmäld till Gröna bandet (det kostar 1000 kronor att gå ”officiellt” (man får ett diplom!)) så jag behöver inte ta hänsyn till några regler andra än mina egna. Norge lockar, men min moraliska kompass vrider ändå på sig, av någon tramsig anledning känns det fel att inte bara gå genom Sverige. Samtidigt gör jag ju den här vandringen bara för mig själv och jag vill ju ha det bra. Ingen annan än jag bryr sig om vilken väg jag väljer. Jag har en knapp vecka på mig att ta beslut. 

Tänker man större är ju länders gränsdragningar också bara tramsigt fixa idéer om rätt och fel, mitt och ditt. 

 

Annonser

13 reaktioner på ”125. Gränsdragning

  1. Helt rätt, det är genom den skandinaviska naturen som du skall fotvandra igenom. Vad sen några potentater i Stockholm och Oslo bestämt att dra en fiktiv linje på en karta har i detta sammanhang en underordnad roll. Följer med spänning din fortsatta färd och dina intressanta funderingar.

    Gilla

      • Eftersom du går inofficiellt så ser jag ingen anledning att du går just den ”gröna” vägen. Inte heller bara i Sverige. Du går ju fortfarande med egna ben och det är mellan Sveriges ytterändar. Och inte brydde du dig om att strikt följa Bergslagsleden så du fick ditt diplom, så varför nu?
        ”- Jag är högst uppe på toppen nu och kan se ända hem till Sverige!”

        Gilla

      • Tack! Det blir Norge. Fast jag tycker mig inte vara berättigad till Bergslagsledens diplom så det kommer jag inte hämta ut (hade nog inte gjort det ändå…). Ska man gå hela ska man gå hela!

        Gilla

  2. Vår gräns mot Norge är en av de få gränser som registrerats utan tjiv och bråk. På vilken sida man går kan kvitta man går ändå i Scanderna. Att företag registrear mot rejäla avgifter ceritikat på att man gått är löjligt och enbart kommers.

    Gilla

  3. Vad roligt att ha upptäckt din blogg (Tack vare Stf Grövelsjön på fejan)! Norge låter finare än tråkiga vägar på svenska sidan. Gör det som känns bäst i hjärtat. Kommer fortsätta följa ditt äventyr oavsett.

    Gilla

    • Jag med!
      Diplom…….herregud vi är rätt många som följer Dig. Vill Du ha diplom är vi nog många som kan utfärda ett sånt, alldeles gratis och
      direkt från hjärtat.
      Gör som Du tycker känns bäst, jag gillar Ditt vägval oavsett hur Du går.
      Yvonne.

      Liked by 1 person

  4. Nehej, så då blir det ingen Sverigevandring från huk till rös… Känns sunt att du kan bryta mot dina egna mål. Heja Norge!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s