110. Södra Kungsleden

Större delen av förra året bodde jag PÅ Kungsleden, alltså den mellan Hemavan och Abisko. När folk har pratat om Södra Kungsleden har jag trott det handlat om delen mellan Hemavan och Kvikkjokk där STF inte har några stugor. Förmodligen har många menat detta, men först nu vet jag att den egentligen går mellan Sälen och Storlien. 

Södra Kungsleden är finare än jag hade förväntat mig. Fjällen är mjukare och lägre än norröver, annars är det sig rätt likt. De verkar ha köpt in samma modul som den i norr, med några förändringar. Stigarna är av samma modell, av årtionden upptrampade och av vårbäckar urgröpta med mycket sten. Även banläggningen är samma med merparten uppe på kalfjället och så brant ner bland träden i dalgångarna. På den här uppdaterade versionen har man låtit växtligheten på fjället vara lite mer frodig och skogen i dalarna lite mer klassisk granskog. De verkar även ha lyckats programmera bort myggen – success! 

Jag satt kvar till in på eftermiddagen i raststugan och pratade med förbipasserande och bjöds på både jordgubbs och choklad. Det var en mäkta populär stuga. 

Jag insåg även försent att den här typen av Länsstyrelsen uppställda raststugor inte är till för övernattning annat än i nöd. Här börjar min moraliska kompass snurra lite. Visserligen tycker jag ju rätt ska vara rätt, för stugorna ska inte användas för planerade övernattningar, kompisgäng eller de som inte orkar bära tält. Fostra mig gärna om ni tycker annorlunda, men visst finns det en tyst liten överenskommelse om att man kan nyttja de fyra väggarna, taket och en brits om man sköter sig, låter bli att elda och städar upp efter sig på den här typen av vandring jag är ute på? Man gör ju ingen skada och slitaget är minimalt. Regeln finns för att stugan inte ska missnyttjas. Som långvandrare är det ibland så extremt skönt att slippa sätta upp sitt tält. 

Inatt tältar jag vid en nedrans älv, läskigt nära Norge. Hittills har jag haft ständig ögonkontakt med mobilmasterna.  

            

Används främst för moralen.
      
Norge, jag ser dig!
       

Annonser

8 reaktioner på ”110. Södra Kungsleden

  1. Hej! Känner varje meter av Sälenfjällen då jag bodde där i 17 år. Bilderna får mig att längta, så att det knyter sig i magen.
    Juni och juli brukar vara ”myggiga”. Och dom slår till så snart värmen kommer och det är vindstilla. Du kan också förbereda dig på ”snö-blandat-regn-stormar”. Det är friskt och skönt, man blir levande! Följer din blogg med stort nöje varje morgon. Tack för att du delar med dig. / Anita

    Gilla

  2. Härligt med fjäll. Dessutom hyggliga fiskevatten norr om Sälen om man har tålamodet att stanna. Det här med att övernatta i rastskydd: Den kritiska faktorn är ju ved. Förbrukar man ingen ved och dessutom lämnar skyddet i bättre skick än när man kom – ja då ser jag inget stort problem med att vila några timmar under natten i ett rastskydd. Med detta sagt, man må ju vara beredd att lämna plats om det dyker upp folk som faktiskt behöver skydd, det här med nöd är ju relativt.

    Jag har en anekdot från Kungsleden för några år sedan, väna hustrun och jag hade blivit överskeppade av herr Länta från Rapadalen till Kungsleden på södra sidan Laitaure och skulle ta oss ner till Kvikkjokk. I Laitaure rastskydd hade en dansk medborgare slagit ner bopålarna sedan flera dagar och brett ut sig. Nå vi fick väl på nåder komma in ur hällregnet och äta lunch innan vi gick vidare söderut i tilltagande regn. Halvvägs till Pårte ligger en prismahydda, kan den heta ”Jagga”? eller något liknande – i alla fall, väl där kunde vi konstatera att man eldade friskt i kojan och det skulle onekligen bli skönt att komma in i värmen, ta en fika, pyssla om en liten blåsa jag fått på hälen och torka upp lite grann. Hyddan är fylld med Tysk Friluftsintresserad Ungdom (TFU) och deras 130-liters ryggsäckar, temperaturen är i det närmaste bastulik, kaminen glöder svagt i det svaga ljuset, samtliga TFU sitter antingen i bar överkropp eller i underställströja med hela torkställningen fylld med Jack Wolfskin-plagg, torra som fnöske och en halv grad under flampunkten. Något vett att lämna plats hade man inte, man hade ju lagt upp hela innehållet i sina 130-liters ryggsäckar, kängor och sockar och så för att torka och så, kunna spela yatzy och så. Min fru talar utmärkt tyska, jag talar flytande kroppsspråk så vi lyckades under viss surt saxiskt mummel få plats i hyddan, värma kaffe, byta sockar och sedan dra vidare. Det här var halvsent på eftermiddagen och såvitt jag förstod så hade de yatzyspelande TFU:arna installerat sig för natten. Det är också ett exempel på dålig rastskyddsstil. Undvik det och du är OK att övernatta i ett rastskydd i min bok.

    Ha en fortsatt bra tur. Om du passerar Drevdagen se upp. Nästan lika illa som Gangsingar.

    Gilla

    • Känns skönt att ha dig på min sida, du verkar vara en rättskaffens man! 🙂

      Trist när det missbrukas. Men jag kan ändå förstå att man inte förstår varför man inte får övernatta i dem.

      Jag har ju släpat på ett fiskespö hela vägen hit så nog ska jag ha tålamod att fiska!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s