107. Varför, del 2

Pass på, ett djupt inlägg!

Del 1 finns här. 

Det är så lätt att låta livet styras med autopilot utan att man egentligen tar några egna beslut. Men ibland händer det att autopiloten kopplas ur och man måste själv ratta en stund. Ibland gör man det i panik, ibland stencoolt. Sedan går automatiken igång igen vare sig man vill det eller inte och man följer snällt med. Att manuellt koppla ur autopiloten är svårt, men man måste tro att det går och ibland måste man försöka! Jag vill tro att jag lyckades, i alla fall för några månader, att styra livet på egen hand. Det känns bra, jag mår bra, jag är glad och framtiden känns lugn – fast jag inte vet var jag ska bo eller vad jag ska göra i höst. Jag är fortfarande ute efter ett hem och en tillvaro att trivas med. Men det löser sig.  

Jag trivs som sagt väldigt bra med det här livet just nu, men jag inser att jag måste (och vill ju) arbeta och ha ett hem med familj etc. Men att bo dyrt och pliktskyldigt jobba 40 timmar i veckan för att kunna betala för mitt dyra hem vill jag slippa. För mig känns det som vansinne. Bo billigt och jobba mindre är min förhoppning!

”Man måste inte jobba hela livet” har blivit lite av ett motto för mig under den här vandringen. Det är så lätt att fastna i ett liv där inkomster och utgifter är så viktiga att de styr hur man ”väljer” att leva. Jag är glad att jag aldrig riktigt har anpassat livet efter inkomst, då hade den här vandringen inte blivit av. Det här är det bästa jag gjort i livet, och det är inte någon amerikabrevlögn. 

Det här kanske inte riktigt svarar på varför, men ger väl ett hum av vad jag kanske har fått ut av vandringen hittills.

 

Åsså en grann bild på gårkvällens solnedgång till alla som inte orkar läsa texten.
  
Å en grann bild till!
 

28 reaktioner på ”107. Varför, del 2

  1. Asså din blogg är ju så bra och underhållande – så det har inspirerat mig till att börja på en framtida plan att vandra E1 genom Sverige. Får se hur fort jag får ihop en hållbar plan hur det kan genomföras…

    Jag har ju hoppat av ekorrhjulet, bor enkelt och har pengar över – det är inte så svårt och konstigt att göra det. Först trodde jag att jag skulle mötas av oförstående och konstiga missuppfattningar om varför jag bor som jag gör – men överlag så har omgivningens reaktion bara varit positiv. Ibland får jag intrycket av folk att de är lite avundsjuka på mig som har kunnat göra så (och jag tänker att alla kan göra så om de bara vill) 🙂

    När du väl har vandrat klart så kommer du säkert känna var du ska ta vägen därnäst.

    Oavsett så lycka till 🙂

    Gilla

  2. Hittade din blogg när Utsidan skrev om dig. Nu kikar jag in varje dag, jag har blivit helt hooked! 😉
    När du skrev om varför del 1 undrade jag tyst för mig själv varför man alltid måste ha ett varför till allt man gör? Varför man ibland inte bara kan göra något för att man vill göra det. Göra något annorlunda. Om det sen är svaret på frågan varför så är det ju superbra! 😉
    Jag jobbar som frilans i Sthlm. Jag har jobbar mycket. Snittat på kanske 70-80 timmar i veckan i flera år. Ibland 7, 14, 30 dagar i följd. I höstas insåg jag att det inte är hållbart. Jag valde att trappa ner. Säga nej. Värdera om. Det har gått bra. Och framför allt – det känns bra. Jag ska upp och vandra Kungsleden om en vecka och hoppas där få lite mer insikt om hur jag vill leva mitt liv för det där mottot med att man inte måste jobba hela livet är ett väldigt bra måtto 😉 Jag vill om ett år lämna storstaden och leva billigt med betoning på ordet leva 😉 Känn ingen stress över hösten (det gör du säkert inte heller), jag är helt hundra på att du kommer hitta både ett jobb och ett hem där det känns bra 😉 Stort lycka till och du har absolut kvalat in på min lista över häftiga människor! 😉

    Gilla

    • Hej, tack att du delar med dig, sånt gör mig glad! Och bra att du trappat ner! Och kul att du läser!

      Men det finns ju alltid ett varför, en orsak bakom allt. Däremot måste man inte berätta det eller ens försöka komma på varför. För min del tycker jag det är rätt spännande att jag inte vet exakt varför jag gör detta. Svarar jag ”för jag ville” skulle folk nog tro jag dolde något. Samma sak med ditt jobbande, skulle du t ex svara att du bara ville tjäna pengar skulle jag inte tro dig, det finns förmodligen en massa intressanta orsaker till att du ”valt” att leva ditt liv som du gjort. Och oftast har vi ju inte gjort några val.

      Hoppas Kungsleden är snöfri och att fjällen ger insikt. Min tid i fjällen är ännu en orsak till att jag gör det här. Missa inte Saltoluoktas folkmusikfestival förresten om du passerar där! Jag längtar till fjälls nu efter åtta veckor i skogen. 🙂

      Gilla

  3. Jag har startat en process i huvudet om att jag vill leva på mindre pengar med mer tid. Men jag sitter med ett heltidsjobb, lägenhet med alldeles för mycket saker. Prio ett är att rensa, rensa, rensa. Sen, förnya. Finns ju oändligt med möjligheter. Vet att det jag gör idag är inte det jag ska göra sen, iaf inte på heltid.. Mycket tankar. Tack för ett fint inlägg.

    Gilla

    • Jag sa upp min lägenhet i vintras som jag hade haft uthyrd i nästan ett år. Jag rensade så allt jag äger är i 10 flyttlådor. Jag trodde det skulle kännas svårt, men var oerhört befriande. Så mycket grejer som bara hängt med genom åren.

      Gilla

      • Tack för inspiration och pepp. Några saker i taget. Varför inte börja redan i helgen? Finns andra som behöver mina saker jag inte använder. Som du säger tror jag också det är befriande. Det tynger enormt att vara så beroende. Dels av pengar som man måste ha för att betala allt med. ”Må jag inte bli sjuk, då har jag inte råd”… osv. Beroende av saker och annat oviktigt.

        Gilla

      • Var beslutsam! Det svåra kan nog vara att börja rensa, men sedan kan man inte sluta. En annan tanke man inte har råd att ha med ett dyrt boende är ”tänk om man kunde vara ledig i fyra månader”.

        Lycka till! 🙂

        Gilla

  4. Din blogg är så spännande! Det känns som Du starta nya tankar (eller tankar de flesta av inte orkar eller vågar släppa fram…) i många av oss bloggläsare. Jag slukar Dina inlägg varje dag och de ligger ofta kvar i bakhuvudet som någon sorts tankeställare jag får när jag läser Dina kloka ord. Ser framemot fortsättningen!
    Kram

    Gilla

  5. Släng dig i väggen Jesus! 🙂 Vi verkar vara många (lärjungar..) som i tanken vandrar med dig och på riktigt ännu ett mycket bra inlägg! Korv-läsk var också super och vi fick oss ett rejält gott skratt (förutom Stig, Sture fatta inte riktigt heller..)

    Gilla

  6. Att koppla bort autopiloten var den viktigaste lärdomen för mig på min första vandring. Att bara leva på och inte stanna upp var tidigare ett signum för mig, tills det inte höll längre. Den vandringen var ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv och den häftigaste sak jag gjort. Att gå på magkänsla och och bara ta dagen som den är. Att utefter en stig sätta sig och fixa lunch sedan lägga sig en stund på maten. Dra på kängor och sedan dra vidare, det glömmer man inte.
    Du verkar ju tidigt ha hittat din ”väg”. Lycka till med den.

    Gilla

    • Tack! Ja, det är speciellt att gå såhär. Jag har sällan koll på dag eller datum, men jag försöker hålla igång ett visst antal timmar varje dag för att hinna innan vintern kommer, men det känns aldrig stressigt och känner jag inte för att gå en hel dag gör jag det inte. Nu är jag inne i en period när jag pausar ofta med en längre lunchrast. Och så går jag till senare på kvällen, det är så ljust nu.

      Gilla

  7. Största respekt för ditt projekt och ditt konsekventa genomförande. Har följt din blogg av och till. Har varit intressant och kul att läsa.

    Detta inlägg provocerar åtminstone mig. Att som grundsyn ha att inte delta eller att delta minimalt, att dra sig undan krypa in i sig själv känns för mig helt främmande.

    Att inte bidra med sin kompetens, vilja och engagemang bland andra människor på en marknad ellet på annat sätt i samhället känns för mig som ett slöseri.

    Jag tror inte att vi bara är oss själva, vi har ett ansvar mot andra. Resurser som vi åtnjuter kommer knappast ur tomma intet, utan härrör sig från en jäkla massa människors arbete idag och bakåt i tiden.

    Att hoppa av råttracet är ett val som har konsekvenser inte bara för mig själv utan många andra.

    Du kommer till treriksröset. Helt övertygad.

    Ha det bra

    Har avverkat tie mil på min sjövandring.

    Gilla

    • Hej! Äntligen lite mothugg! 🙂

      Jag förstår vad du menar, men jag tror du missförstår mig en aning. Jag är inte ute efter att dra mig undan, att snylta på samhället eller att inte bidra (och som parentes gör jag den här vandringen helt och hållet på sparpengar efter 10 års heltidsarbete). Jag vill jobba, men tycker det är skevt att man måste jobba 40 timmar i veckan för att få det att gå runt. 40 timmar är många timmar som stjäl tid från annat som jag och många andra skulle må bra av att göra. Mår man inte bra av att jobba så mycket bidrar man ju knappast till samhällsnyttan, annat än att staten får sina förväntade skatteintäkter. Människor går in i väggen, folk mår allt sämre. Jag tror vi jobbar för mycket helt enkelt. Sex timmar om dagen är en god start. Fyra ännu bättre. Jag tycker det är något som inte stämmer när regeringen försöker skapa jobb när det inte finns några jobb.

      Jag satt och gjorde reklamfilm på heltid i sju år. Ingen vill ha reklamfilm förutom just den betalande kunden. Jag vill i framtiden ha ett jobb där jag gör något människor vill ha, eller åtminstone något som människor inte inte vill ha. Och jag vill ha en rik fritid där jag kan må bra. Och jag vill inte ha ett boende för flera miljoner.

      Att bidra med sin kompetens till samhället handlar för mig inte bara om att utföra ett arbete och betala skatt, utan att vara en bra människa och bry sig om andra människor och allt annat som är viktigt. Jag tror det är lättare om man mår bra och i alla fall jag mår bättre med en rik fritid med betoning på fri och tid.

      Hoppas din tur är god! Tack för kommentaren!

      Gilla

    • Och som vandrare kan man inte låta bli att tänka på alla ledmarkeringar som på många ställen satts upp och sköts om genom ideella krafter. Bosätter jag mig nära en vandringsled kommer jag inte vara sen att anmäla mig som frivillig! 🙂

      Gilla

    • Egentligen kanske mitt inlägg var väl vasst åtminstone på individnivå. Har läst din blogg och vet hur finansierat din vandring. Det måste vara upp till var och en hur man använder sina besparingar.

      Vad jsg ute efter var ungför det här. Min egensnickrade metafor ekorrhjulssamhället:

      Varje ekorre kör sitt hjul. Summan av alla hjul driver samhällsmaskineriet, som spottar ut nötter och som gör att ekorrarna kan käka sig mätta.

      Det ekorrhjulssamhälle vi har idag är i vissa avseenden tufft som du beskriver i din kommentar. Många hjul snurrar snabbt kanske för snabbt. En del ekorrars tassar slits ut andra slungas ur sins hjul och kan inte hoppa in igen. Slutkörda.

      Å andra sidan spottas enorma mängder nötter ut som gör att väldigt många ekorrar upplever att dom har det rätt gött och lever någorlunda fredligt med varandra. En del ekorrar tycker att de inte behöver så mycket nötter och tar det lite lugnare. En del har samlat på sig en del nötter och kan softa eller hitta på nåt kul.

      Att en del tar det lite lugnt gör inget en jäkla massa andra ekorrar pumpar på i sina hjul det funkar.

      Nu börjar tankar att sprids sig i ekorrsamhället många vill minska farten i hjulen. Kanske hoppa ur helt eller delvis.

      Två scenarier kan skönjas:

      Scenarie 1
      När takten minskar i hjulen och många hoppar av spottas färre nötter ut, det uppstår brister och kaos utbryter. Tyvärr så ger det ekorrarna gör på sin ekorrhjulsfria tid dåligt med nötter.

      Scenarie 2
      Även om många hoppar av helt eller delvis, eller slår av på takten så kommer ändå nötterna att räcka eftersom ekorrarna är finurliga och fixar nya snabba och lättrampade hjul. Korrarna inser också att dom inte behöver stopps i sig så mycket nötter, dom mår snarare bättre med lite mindre konsumtion. Detta gör att dom kan sträcka ut svansarna och vila lite mer.

      De flesta sunda ekorrar hoppas självklart på att scenarie 2 ska inträffa. Men risken att scenarie 1 inträffar är knappast försumbart. Vad jsg menar är att alla ekorrar har ett ansvar att tänka till innan han hoppar av.

      Imorgon ser jag Vätterns strand. Går fint.

      Glad midsommar

      Gilla

      • Ingen fara, jag känner mig inte påhoppad. 🙂

        Men scenarie 1 kanske måste inträffa innan scenarie 2 blir en verklighet? Det kanske måste storma lite, människor kanske måste drabbas hårt innan en större förändring kan ske. På sikt är det ändå den allmänna inställningen som förändrar ett samhälle, inte politiska beslut eller sänkta räntor. Om många nog tycker det jobbas för mycket så kanske det kommer förändras. Om vi bara är några få så rullar ju nötterna ändå. Och som sagt, att ta ansvar för samhället är så mycket mer än att bara arbeta och göra sin medborgarplikt. Om de som jobbar mindre kan göra gott på annat sätt så kanske det blir en bättre värld trots allt.

        Vilket håll går du?

        Gilla

  8. Realistiskt synpunkt 1 före 2, men tragisk. Vi får hoppas på det bästa. Självklsrt finns det ett samhällsansvar utan för jobb och politiskt engagemang.

    Hur som lite mothugg och diskussion skadar nog aldrig, även om det ofta slutar med nån sorts konsensus. Vilket kanske ändå är bra.

    Jsg går ”medsols”. Är i Tidaholm och går till Hjo imorgon för att fortsätta norrut. Har gått från Trollhättan.

    Mitt upplägg skiljer rafdikalt från din vandring. Går de flesta sträckorna på ordinära vägar, gärna så små och otrafikerade som möjligt. Eftet att ha följt din vandring är det inte omöjligt att jag går nån led, funderar på John Bauerleden på östsidan. Bor som jag känner för, allt från tält till Hotell. Otroligt avkopplande och vara iväg och på väg under tte veckor.

    Följer dig, så det kanske går igång någon ny diskussion.
    Ha det bra i fjällen.

    Gilla

    • Eller så är det system vi lever i nu fel och en förändring nödvändig. Vem vet!? 🙂 Men kul med diskussion, alltid nyttigt att ifrågasätta och förfina sina egna åsikter.

      Ja, jag skyr ju väg lite, även om det kan vara skönt som omväxling efter några dagar i skogen. Och jag har inte haft som princip att inte betala för boende, men nu när jag kommit så här långt utan så kanske jag ska försöka nolla min boendebudget även framöver. 🙂

      På återhörande!

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar