096. Hulk

Det här med att tälta nära en tjärn med tillhörande vårmark är inte så smart. Myggen ökar exponetiellt varje dag och nu på morgonen hör jag en serenad av surr mellan inner- och yttertält. Men egentligen är det inte ens mycket mygg nu, det kommer explodera vilken dag som helst nu, jag har det på känn. Belönad med ett stort tålamod ser jag det som en prövning.

Jag har lämnat Gagnefs kommun och är i Leksands nu. Här är markeringarna purfärska,  jag kände på dem för att se om de fortfarande var blöta. 

Igår i skogen hörde jag ett märkligt skall, det lät nästan som en man som gråthulkade på en kraftig inandning. Det kan såklart ha varit en man som grät, men mer sannolikt är ett djur som inte grät, utan bara lät.

Visste inte att tigrar hade fjädrar! (Någon som vet vad det här är för fågel?)
  

Purfärskt
    

Strax innan moset
  
Det är dags nu, när som helst exploderar det.
  
Jag mötte Sara Lidman!
  
En rosling, inte Hans
   

Annonser

16 reaktioner på ”096. Hulk

  1. Sara Lidman tänkte jag INNAN jag läste din bildtext, …..
    våra hjärnor är fantastiska
    hes hund tror jag,
    men räv kan också låta underlig i trängda situationer

    Gilla

    • Det är häftigt med semiotik. Små barn kan ju ofta känna igen t ex en obskyr silhuett av en katt och se att det är en katt. Om de känner igen Sara Lidman vet jag inte.

      Gilla

  2. Räv och rådjur kan ju ”skälla”. Alla vet ju hur räven låter – utom Ylvis. Fast man ska aldrig säga aldrig-i den här trakten förekommer alla Sveriges större djur, inklusive björn, varg och järv. Och hur en järv låter, det är inte lätt att veta!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s