094. Radio

Många jag möter undrar var jag kommer ifrån. Det verkar vara viktigt att vara från någonstans. Det är en svår fråga. Just nu har jag ingenstans jag kallar hemma. Där jag bodde senast, i Åre, bodde jag inneboende i en villa i fyra månader. Där jag nu är skriven, hos mamma i Lidköping, är inte där jag bor. Där jag senast hade en lägenhet var Göteborg, men den hyrde jag ut i andra hand mer än jag faktiskt bodde där, och den är nu uppsagd. Där jag bott längst som vuxen är Malmö, men därifrån flyttade jag för två år sedan. Där jag växte upp, i Rångedala utanför Borås, är heller ingen plats som jag ser som hemma. På sätt och vis är jag på jakt efter ett hemma på min vandring. Ibland känner jag: här skulle man kunna bo! och markerar platsen på kartan. Vi får helt enkelt se var jag hamnar.

Just nu är jag från där jag bodde senaste natten.

Radio Dalarna hade fått nys om min vandring. De ville komma ut och hälsa på i skogen och jag skickade mina koordinater. Tydligen var jag för svårtillgänglig så det blev en telefonare. Att jag är från Lidköping måste den käre programledaren hittat i folkbokföringen, för jag har inget minne av att jag sagt det.

Det första som hände i Mockfjärd var att en kvinna kom med äpplen och bullar. Hon hade hört mig på radio, och minst fem andra har hejat och pratat med mig. Kul!

.

 

Jag är härifrån idag.

 

Kristina bjussade på äpplen och bullar

 

Annonser

15 reaktioner på ”094. Radio

  1. Fantastiskt att läsa det du skriver på ett sätt. Jag kan själv önska jag var i ditt läge ibland. Samtidigt är det trevligt att vara ”hemma” mellan varven även om jag helst är ute med min packning. Svår avvägning det där. Kanske kommer jag vandra långt en dag, inte genom hela Sverige men åtminstone genom ett landskap eller nåt. Som bekant är Öland en favorit 🙂
    Undrar hur det får för dig om dagarna och jag ”hugger” direkt på uppdateringarna.
    Tror du får det fint i Grövelsjön och vidare efter det, perfekt tid.
    Lycka till i vanlig ordning!
    //Thomas

    Gilla

    • Ett billigt hem ger större frihet tänker jag. Att vara låst vid en villa i miljonklassen är inget jag strävar efter. Det är svårt med hem, det är så mycket som måste klaffa, ett större sammanhang liksom.

      Tack för alla glada kommentarer, de uppskattas!

      Gilla

  2. Hej Mats,

    Så otroligt roligt att läsa om din vandring, kollar in varje dag för att läsa uppdateringarna. Du skriver väldigt bra och lägger upp kanonbilder. Jag är väldigt imponerad av din prestation, och att du gör det här helt själv. Har själv gjort en cykelresa i Europa på 7 veckor med en kamrat, men att göra något sånt här helt själv, så länge och dessutom till fots är mycket tuffare! Önskar dig all lycka framåt!

    Go tur,
    Stefan

    Gilla

    • Hej! Tack, vad roligt!

      Men det går aldrig att jämföra prestationer åt något håll. Jag kan tänka mig att er cykelfärd också blev till vardag efter några veckor och att cykla var det ni gjorde. Jag ser inte min vandring som något hårt eller jobbigt, jag bara går och råkar gilla det. Människan har en förmåga att normalisera tillståndet man befinner sig i.

      Gilla

  3. Hej Mats.
    Jag är en mycket trogen läsare! Du skriver otroligt bra. Detta du skrev idag var man kommer ifran och var man är hemma kan jag verkligen följa. Jag kan avundas dig att vara sa fri och obunden. Samtidigt är jag tacksam att jag nu efter alla dessa ar i Schweiz kan säga att jag är hemma här. Hemma har inte med ett fint hus att göra utan det är mer än skön känsla av att höra till. När jag läser dina kommentarer känns det som du har det toppen!! För mig som utlandssvensk känns denna blogg otroligt autentisk och svensk. Njut av Dalarna! och att dagarna är oändliga, ljusa och förhoppningsvis varma.
    Kram Ulrika

    Gilla

    • Hej, tack. Jag har det toppen och friheten är stor, men jag vet ju att det finns en annan verklighet också som jag måste ta itu med så småningom. Jag har ju inget hem eller sammanhang att återvända till när det här är över. Jag försöker att inte tänka för mycket på det och räknar med att det löser sig, för det gör det, men någonstans naggar ändå en liten oro.

      Ja, det var väldigt vad snabbt dagarna blev varma och långa! Kram

      Gilla

  4. Aaaaww!! Radiolänken funkar inte! :/ Eller jo, själva länken funkar, men klippet är inte längre tillgängligt. Hoppas du har det någonstans så jag kan få höra när vi ses nångång 🙂
    //Hilda

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s