091. Fäbod

Om fäbodar vet jag inte mycket. Den kunskap jag har kommer från den där filmklassikern om jäntan med vikingahornet och falukorven… Men inatt bodde jag i en efter en lång marsch.

Det var ett tag sedan jag tog en dagsetapp på över tre mil. Det kändes lätt och bra och kvällen var fin så jag bara fortsatte. Jag kom på att det var längesedan jag gick en hel dag med torra skor, jag tror det kan vara en orsak till att det aldrig kändes tungt.

Jag hängde kvar ett tag vid gruvan igår, kasta sten har aldrig varit roligare. Det gick bra att sova uppe i tornet, men det blåste kalla nordliga vindar när jag vaknade. Sedan följde jag Sméleden så gott det gick och tog en lunchavstickare via rastplatsen i Jätturns naturreservat som har gammelskog och ”en av Sveriges äldsta natursevärdheter”, en kalkstensgrotta. Man kunde låna roddbåt så jag tog långlunch till sjöss.

När jag kom till Ramshyttan tänkte jag leta tältplats, men vägen jag gick längs med var så tungt trafikerad och när jag kom till Tuna Hästberg var det bara en timme kvar till Spånsans fäbod som jag blivit tipsad om. Så jag gick hit.

Idag tar jag det lugnt här tills i eftermiddag och tvättar kläder, badar mig och rensar bilder på min iPad. Och planerar lite.

 

Taksviten.
  
            
Det säger en hel del om ett samhälle när man sätter in ett fönster med krimskrams i brevlådeväggen. Riktigt vad vet jag inte.
    
Spånsans fäbod. Till och med min egen skugga är formad som en midsommarstång i Dalarna.
  

   

Annonser

7 reaktioner på ”091. Fäbod

  1. Avfolkningen är absolut en realitet i Bergslagen. De här orterna uppstod ju på grund av gruvorna och när dessa lades ner under 60 och 70-talen lämnade många. Tro nu inte att järnmalmen är slut, det finns gott om brytbara järnmalmskroppar kvar i området och bland annat Grängesberg ligger i startgroparna för att öppna gruvan igen. Sedan är ju det här med världsmarknadspriset som avgör när och hur lönsamt detta är. Fäbodar kommer det att vara gott om under de kommande 30 milen upp mot fjällkedjan: ett slags kolonier där fäna (i regel får, kor, getter) kunde vistas under sommartid. Poängen var att djuren kunde gå lösa och äta på vallen och i skogen utan att tära på höförråden hemmavid, höet behövdes ju för att djuren skulle klara vintern. Djuren vaktades i regel av unga kvinnor eller rent av flickor som också hade art mjölka och göra ost. Hårt jobb, mycket ansvar och ofta ensamt. Spånsans fäbod har ju förvandlats till ett sommarstugeområde. Många bodar finns bara kvar som ett namn och att man kan se rester av husgrunder och trädgårdsväxter, andra återigen har bevarats. Hoppas att någon av bodarna norr om Mockfjärd är bevarade, det är till och med möjligt att det förekommer drift på någon för att hålla landskapet öppet.

    Gilla

  2. Åh, de där gruvorna har man inte sett på länge 🙂 Åkte förbi dem när man åkte till farmor och farfars sommarstuga när man var liten. Då fanns det en hel del älg, björn, varg och lo där i skogarna. Min pappa fick björnmöte ett par gånger bland annat.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s