087. Dalarna

Jag har vandrat förbi åtskilliga samhällen, byar, gårdar, hus och torp på mina veckor till fots. En sak jag undrat redan från början är var alla människor håller hus, för oftast är utomhuset väldigt folktomt, och det även på helgerna. Var är alla barn som leker, pensionärer som fikar eller de som monterar en hammock i sina trädgårdar? Bisarrast känsla får man en vanlig vardagsförmiddag i fräsiga villakvarter där de där automatiska framtidsgräsklipparna åker runt på var och varannan tomt i all tysthet och regerar, men inget annat levande syns till. Huamig!  

Nu är jag i Dalarna. Det känns som norrut i mitt södervridna huvud. Distansmässigt bör jag ha gått ungefär en tredjedel, men på kartan och dess förvrängning ser det ut som en fjärdedel. Jag känner mig lugn oavsett. Det här ska nog gå bra, med betoning på gå och bra och nog.

Jag och Magnus skiljdes åt vid lägerplatsen imorse och jag fortsatte norrut på Malingsbo-Klotenleden. Den var rätt sumpig och otraskad och hade en grusväg som gick parallellt hela vägen till Björsjö som kändes mer lockande idag. Dessutom regnade det. Nu avslutad långlånglunch vid bystugan med kartläsning och så vidare på Sméleden. Hao!

 

Man vet att man är i Dalarna när fjolårets midsommarstång står kvar två veckor före midsommar.
   

 

Björsjö, ändå rätt ödsligt.
  

   

 

Endast fantasin begränsar en ensamvandrare.
   

Annonser

6 reaktioner på ”087. Dalarna

  1. Hej!
    Håller med dig, var är folket. Fick samma känsla när jag vandrade runt Vänern förra sommaren.
    Upptäckte din blogg idag. Mycket inspirerande. Ska själv ut på en vandring till och runt Vättern i år, ca 60 mil.
    Ha det så bra!
    Lars Larsson. ”Sjövandrare”

    Gilla

  2. Kul blogg att följa, inspirerande att följa din vandring genom Sverige och om dina möten med människor och olika miljöer.
    Själv har jag inte gjort något liknande men jag är ute mycket i mitt närområde med hunden och jag funderar också på ibland vad alla människor är…
    Man går på vandringsleder, vanliga stigar och bostadsområden, och man undrar, var är barnen, är dom aldrig ute och leker..?!..
    Och i skogen är man tämligen ensam med, märkligt eftersom det sägs att friluftsintresset är så stort i Sverige…
    Hur som helst, jag kanske är på fel ställe vid fel tidpunkt, vad vet jag… 🙂
    Lycka till med din vandring framåt, det blir kul att följa!
    Johnny Karlsson

    Gilla

  3. Jag känner att jag som varande boende i landskapet må förklara en del företeelser; majstången tas ner och reses en gång per år, i samband med midsommarfirandet. Ingen har hört talas om att man städar bort det gamla riset och blommorna i typ september utan det gör man i samband med att majstången kläs på midsommaraftons förmiddag. Majstången i sig ska tillverkas av snålvuxen gran och vara 34 alnar lång (I Gagnef mer än 40), vilket är en rejäl gran efter alla mått mätt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s