126. Vind

Det känns på något sätt märkligt och lite fel att ligga mitt ute på fjället med höga toppar runtomkring och kommunicera med omvärlden med nästan full mobiltäckning. Ännu märkligare känns det när jag öppnar Google maps och ser var jag befinner mig och att jag har gått hit från Smygehuk under tio veckors tid. Hisnande. Tid sätts i perspektiv. 

Natten igår tog fart med lite vindbyar, de kraftigaste under min vandring. Vid 22-tiden gick jag ut och stormsäkrade tältet. Vid midnatt ändrade vinden riktning och jag gick ut och flyttade tältet till bakom en sten. Sedan sov jag gott, trots fladder. Det var kallt och blåsigt när jag vaknade så jag tog mig ner till Tänndalens skidbacke och åt frulle i ett vindskydd.

Butiken jag trodde fanns i Tänndalen låg i Hamra, sex kilometer västerut och öppnade först i nästa vecka. Men frukt fick jag ändå, en snäll dam med punktering gav mig ett äpple från Gotland.

Norr om Tänndalen var all blocksten bortplockad. Här är det lättvandrat, men lite blött.

Tack för Norge-pepp. Så blir det! 

Nu tältning strax söder om Klinken, med ännu en fantastisk solnedgångskväll.   

        

Annonser

125. Gränsdragning

När man gör en vandring av det här slaget tror jag att det är viktigt att ha vissa regler för sig själv, som en slags kodex. För mig hade det inte fungerat att gå huller om buller genom Sverige, utan några mål eller ramar.  Jag har till exempel redan från början bestämt att jag inte ska åka bil, buss, tåg eller flyg. Båt får jag lov att åka då det är mer eller mindre oundvikligt i några av fjällsjöarna, men jag kommer ro där det är möjligt.

Bo inomhus får jag, men slipper helst nu, åtminstone när vädret är skapligt. Att betala för boende hade jag från början tänkt göra då och då för att tvätta, duscha och torka grejer, men det behovet har varit litet och min sovbudget är idag noll kronor och jag är lite sugen att se om det går hela vägen. 

Den övergripande regeln har varit att gå från Smygehuk till Treriksröset genom Sverige, men jag kan inte riktigt släppa tanken på att ta en dryg vecka i fjällen på norska sidan för att slippa alla jämtländska vägar som många Gröna bandet-deltagare tvingas gå, det ser plågsamt ut. Jag är inte anmäld till Gröna bandet (det kostar 1000 kronor att gå ”officiellt” (man får ett diplom!)) så jag behöver inte ta hänsyn till några regler andra än mina egna. Norge lockar, men min moraliska kompass vrider ändå på sig, av någon tramsig anledning känns det fel att inte bara gå genom Sverige. Samtidigt gör jag ju den här vandringen bara för mig själv och jag vill ju ha det bra. Ingen annan än jag bryr sig om vilken väg jag väljer. Jag har en knapp vecka på mig att ta beslut. 

Tänker man större är ju länders gränsdragningar också bara tramsigt fixa idéer om rätt och fel, mitt och ditt. 

 

124. Mobilfritt

Måndag 29/6

Som jag trodde var det ganska till helt mobilfritt här, åtminstone de gånger jag har tagit upp telefonen och kollat. Rätt skönt.

Det fortsätter vara rätt knöligt att vandra här omkring med mycket hoppande från sten till sten. Det går lite långsammare än vanligt, annars är det fint. Från Bustvålen gick jag raka vägen över fjället till Skedbrostugan. Jag tänker att det är bra att hålla sig bortom lederna ibland om man vill se fjälldjur. Men det gjorde jag inte idag.

Det känns hemvant att vara i STF-land med Abrahamsson-stugor varannan mil eller så, som är kopior av varandra. Skedbro var till exempel en kopia av Akka-stugan. 

Har känt mig lite trött idag. Tog en tupplur i ett vindskydd, och insåg samtidigt att jag är i Härjedalen nu. 

Inatt tältar jag med en vass sten vid ryggkota 14, några kilometer ovan Tänndalen. Jag hoppas hitta frukt där imorgon. Frukt är nog det jag saknar mest.    

     

Kvällens tältvy
  
Utmana vännerna på plockespång!
  

 

123. Kroppsligt

Några kroppsliga iakttagelser:

  • Min ena hand  är mer solbränd än den andra.
  • Jag har fått hård hud på framsidan av anklarna från skotungan. 
  • Jag insåg plötsligt att jag blivit ganska mager.
  • Behåringen på mina lår är bortnött av byxorna.
  • Jag har skäggmjäll. Enligt internet hjälper det att vara utomhus mycket. Jag får prova det.      

122. Rogen

Söndag 28/6

Både tiden och jag har gått långsamt idag. Jag har bränt min högra triceps i solen, jag har lärt mig känna igen en grönbena och fjällen börjar se ut som fjäll ska göra.  

Rogenområdet är oerhört stenigt och ibland ganska ansträngande, speciellt med min just nu onödigt tunga väska. Annars är värmen min största utmaning idag. Jag är glad att jag inte valde att vandra i en mer exotisk del av världen, för det är ju inte ens varmt på riktigt här.

Insekterna börjar vara ihärdiga i skogspartierna, det är mest småflugor och en del mygg. Vissa myggor är snabbare än andra och de som är smarta anfaller bakifrån. Flugorna verkar inte riktigt veta vad de vill göra med mig och störtlandar lite här och var helt på måfå. 

Sofia skulle tillbaka och jobba idag så det blev en tidig start imorse och ett ganska sent avslut. Jag ville tälta uppe på det insektsfria fjället, inte i skogen, så jag gick tills jag hittade ett. Det blev toppen av Bustvålen. När jag kom upp blåste det väldiga mängder blåst och jag kom på att mina vattenflaskor var tomma. 

Nu tältning bakom bautasten med färskt hämtvatten 400 höjdmeter längre ner. Ett plötsligt skyfall och en stormattack pågick i tio minuter innan allt blev helt, helt stilla. 

Har någon sett Stanley?
                  
Övervakad.