052. Isen

Lugn start på dagen idag. Jag väcktes av ett bräkande från sjön. Det var två tranor med sin lilla knodd som spatserade runt i vassen. Jag hann tyvärr inte fota dem. Kompenserar det med två svanar istället. 

Förmodligen min kortaste vandringsdag hittills. Det blir ännu en natt i vindskydd så min kära mor kan komma hit med käk och prylar imorgon. Jag har en del grejer jag vill byta ut i packningen.

Mycket branter idag, kul! Det verkar finnas en stolthet över inlandsisen i de här trakterna, överallt kan man läsa om hur det har påverkat landskapet. Förutom i Stora Röå naturreservat, där jag nu befinner mig. På infotavlan går det att läsa att ”naturreservatet är annars inte över hövan märkvärdigt. Det är mest tall och gran.” 

Nu verkar de första myggen ha vaknat. 

 
 

Kompsvan
  

  

Den enklaste bostaden under 1800-talet var jord- kulan. Inhysesmannen Johannes Jonsson bodde här med hustru och fyra barn i jordkulan omkring 1838. Anders Petter, som bodde i kojan 1860-1891, levde på att göra något dagsverke då och då och på vad naturen gav, t ex potatis med kokt ekorre.
När granar blommar.

   

 

Annonser

6 reaktioner på ”052. Isen

  1. Mysigt med en robust eldstadskonstruktion liksom! Har nån byggt den bara sådär mitt ute vid vindskyddet? Känns som vanliga små platta eldstäder brukar vara det vanliga…

    Redogör gärna för byta-ut-grejerna. Vad var piss och vad behövs istället?
    Eller har du helt enkelt slitit ut underkläderna och behöver nya?

    Gilla

    • Ja, någon har dragit upp en hög med tegel för en ganska brant kulle och byggt en ugn. Men om du gillar eldstäder vid vindskydd borde du åka till Örkelljunga…

      Jag kanske gör ett inlägg om det när bytt är bytt.

      Gilla

  2. Hej igen
    Många av oss har nog just en längtan efter att kunna göra det Du just nu kan göra. Lämna allt och vara (eller bli…) tillfreds med sig själv. Den tiden borde vi alla ta oss någon gång i livet.
    Just nu är det inte tid för mig med familjen som väntat på mig hemma. Har just landat i Geneve efter helgen hos Cecilia i Stockholm.
    Hälsa Din mor att det var så roligt att vi hann träffas flera gånger i Stockholm!
    Ulrika

    Gilla

    • Ja, jag tror du har rätt. Jag brukar säga till folk jag möter att det ör som att gå i kloster fast mer spännande.

      Förvånansvärt många blir avundsjuka på mig. Kanske inte på just vandringen, men friheten.

      Hälsa familjen!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s